Strupö var troligen som så många andra platser en säsongsfiskeplats innan den första fiskaren bosatte sig på ön. Det äldsta skriftliga belägget är från 1543 års jordebok som anger en ”Nils i Strupö” som erlägger sin ränta i form av smör. Dokumenterat är också att danskarna plundrade och brände Strupö 1563, 1598 samt under Kalmarkriget 1611-13.

Lite underligt är att ett så kargt hemman i ytterskärgården erlade sin ränta i smör och inte i fisk som torde var mer naturligt. Det verkar dock som om att man bedrev boskapsskötsel i kombination med fisket. I Älvsborgs lösen från 1571 står nämligen att Strupö hade 10 kor, 12 ungdjur, 10 får och en häst. (häst, vad gjorde den på en ö?). Man kan nog anta att boskapen betade på omkringliggande öar.

1724 bestämde Stockholms Fiskköpareämbete att Strupö skulle vare ett hamnställe där men köpte upp levande fisk från bönderna. Till en början låg hamnstenen på Mäskhäll och 1748 tillkom en hamnsten för torsk som förlades på Krokskär. Hamnstenen på Mäskhäll flyttades efter några år till Hönan. Öborna på Hamnö, Vinö, Örö och Älö kunde leverera fisk till hamnställena på Strupö

Både på Hönan och Krokskär finns rester efter sjömärken och förtöjningsanordningar – det är väl troligt att dessa härstammar hamnställena för fiskuppköp.

1880 fanns 8 fiskare med var sin båt och som förfogade över 400 skötar.

År 1900 bodde 71 personer på ön för att på 1940-talet krympt till 4 familjer om 16 personer. 1961 fanns fanns endast 4 fiskare som var helt inriktade på ålfiske.  Sedan millennieskiftet 2000 finns inga bofasta kvar.

Elektricitet kom til ön 1964